Första ihopplocket (2008)

Att våga möta sig själv. Det gör ont! Det är jobbigt och befriande! Det är skönt! Det är något jag måste just här och nu!

Det rör på sig i livet. Livet.. det är en spännande resa fylld av glädje och sorg, tårar och skratt! Man vet aldrig vad som väntar en i livet, vad livet har i beredskap för en. Vad man inte visste för några dagar sedan kanske man vet idag. Livet är inte alltid så lätt och det ska ju vara så ibland. Ibland ställs man inför saker som kräver mod styrka och en hel del tårar. Men följer man sina känslor och vågar kasta sig ut i det okända nya ibland så fäller man ut vingarna och lär sig att flyga!

En liten påminnelse till mig själv. JAG skapar det liv jag vill leva. Den möjligheten har jag alltid, oavsett vad jag varit med om. En balanserad människa är stark ibland, sårbar ibland. Jag kan aldrig och ska aldrig försöka påverka eller förändra någon annan för eget syfte, men jag kan alltid ta ansvar för mig själv. Jag har alltid ett val! Det är bra att göra en sak i taget och vara närvarande i det jag gör. Jag kan sålla bort måsten och välja det roliga. Jag behöver jobba med mig själv och bryta osunda mönster som håller tillbaka min glädje, lust och motivation. Jag ska hämta kraft från olika platser och människor,men komma ihåg att jag skapar energin själv. Lära mig se mina misstag som erfarenheter och inte förklara mig eller be om ursäkt för mig själv hela tiden. Träna mig i att ta en sak i taget, en dag i sänder. Jag har en väldig kraft inom mig som kan ta mig precis vart jag vill!

En bra dag! Idag har jag en riktigt bra dag! jag känner mig nöjd och duktig över att ha lyckats blåsa bort de negativa tankar som härjade i mitt huvud ett tag! =) Jag känner mig så nöjd och tillfreds med mig själv och solen skiner ute och jag har fått spendera dagen utomhus med mina älskade hundar!

I förmiddags var jag duktig och motade bort en negativ tanke angående min kropp! Jag har kommit på att jag låtit två par byxor styra mitt liv till stor del! Ett par svarta byxor och ett par favoritjeans! Jag bara SKA i dem, annars "är livet inte bra". Förut idag tog jag på mig de svarta och de var som ett par korvskinn. Den första tanken som dök upp var, "nu måste jag ta tag i mig själv och skärpa mig med mat och motion". sen ställde jag mig framför spegeln i bara trosor och bh och jag var precis lika fin som jag var för 5 minuter sen, innan jag provade byxorna! ;)

så jag sket i den där dumma tanken och förpassade den till soptunnan! Jag mår så himla bra med mig själv nu och trivs super! Vad spelar det då för roll att jag inte kan ha 2 par byxor?? jag har flera andra byxor jag kan ha! Dessutom älskar jag livet och vill njuta av det! Bjuds det på fika vill jag kunna vara med och umgås, och jag älskar god mat och nybakt bröd!

När man trivs med sig själv mår man så himla bra! Och när man inte hittar på en massa konstiga måsten och förbjuder en massa saker, så sköter kroppen det där helt själv, berättar vad den vill ha och när!

Det är så himla viktigt av VILKEN ANLEDNING man gör saker för sig själv! Om man tränar och äter för att må bra av det och njuter av det, så blir det något helt annat än om man tränar för att man känner ett tvång att komma i form, samma sak gäller maten där! Jag lever hellre som jag gör nu och är LYCKLIG än att jaga på helt hysteriskt med en massa konstiga måsten i bakhuvudet! Då njuter jag inte alls av det under tiden och livet blir så trist!

jag älskar mig själv och allt i min omgivning idag!! :D

Aha-upplevelser! Då och då får man ju såna! Saker som är och borde vara självklara, men man jagar på genom livet och glömmer bort dem ibland! Det finns alltid något bra med allt, även med att vara sjuk! Har känt nu när jag varit sängliggandes några dagar och inte orkat så mkt, att jag har ett lugn i kroppen som jag inte har annars, jag orkar helt enkelt inte stressa upp mig eftersom jag är så trött och jag har liksom ingen anledning heller. Det har jag förvisso inte annars heller, finns det någonsin någon anledning att stressa? Det är bara helt dumt och jag mår inte bra av det, ändå stressar jag ofta på som en dåre! Varför? Till vilken nytta? Har jag så bråttom genom livet? Vad har jag så bråttom till? Graven? Man kan ju undra...

Har känt nu dessa dagar när jag varit så trött och lugn att jag känner saker på ett helt annat sätt! Har känt en riktigt äkta kärlek till mina älskade hundar och slösat massor av kärlek och ömhet på dem! Något som alltid borde vara en självklarhet, men när jag är sådär uppjagad så funkar ingenting riktigt som det ska i min kropp, jag är för stressad för att kunna känna saker fullt ut, för stressad för att stanna upp och vara här och nu, njuta av livet! Nu är jag oxå innerligt tacksam för varje liten förbättring i mitt mående, att jag känner mig lite friskare, annars tar jag det lätt för givet...

Jag hoppas att jag är kapabel att bära med mig denna känsla ett tag nu, och kunna hålla fast vid den! Det blir lätt så att när jag blir frisk igen så drar jag så småningom igång som vanligt.. jagar upp mig för tider jag ska passa, att jag ska iväg och jobba, att ha det fint hemma och allt annat som kan vara om inte helt onödigt, så onödigt att jaga upp sig över! Det viktiga är ju ändå att njuta av sin lediga tid, att lägga sin kärlek och energi på sig och de individer jag älskar!

Jag tror oxå att det är viktigt att uppskatta vad man har och känna sann tacksamhet för det! Det är så lätt att hela tiden vilja ha mer och mer och glömma att vara nöjd över det man faktiskt fått och vad man åstadkommit! Om man inte kann känna sann tacksamhet över vad man har just nu, så blir det nog svårt att någonsin känna det för saker man unnar sig och åstadkommer, man kan alltid åstadkomma mer, alltid unna sig mer saker osv.. Men känner man glädje och tacksamhet för livet i detta nu och vad man har, så kommer man nog att känna en genuin tacksamhet för alla kommande plus i livet! =)

Vad vill JAG med MITT liv? Det kan vara bra att ställa sig den frågan ibland! Trivs jag som jag har det nu? Med jobb, boende och annat i livet? Vad har jag för drömmar och mål? Och vad kan jag göra för att komma dit jag vill?

Man måste få vara en liten fis ibland! Idag har jag haft en riktig "nertur"! =p Har haft ångest över än det ena, än det andra! När man hamnar i sån där obalans är det så svår tatt ta sitt förnuft tilll fånga och förstå att det mest bara är en massa hjärnspöken! Gjorde reiki innan jobbet och då släppte det lite, men lyckades ju orra upp mig sen igen... Så onödigt, MEN man måste få känna sig fisig ibland! Huvudsaken är att man kommer tillrätta med det och det är ingen idé att jaga upp sig alltför mycket (även om man lätt gör det ändå..) det är oftast bäst att tillåta sig att känna de där oönskade känslorna fullt ut och "rida ut stormen" Är lite uppjagad ännu, men nu ska jag försöka sova lite iaf! =)

Var ska man börja?

Jag ska börja skriva på min bok! Å jag börjar med att plocka mina favoriter ifrån min "rätta" blogg och sparar över dem hit! Sen skall jag försöka få något slags ordning på det hela - men nånstans måste jag börja nysta! =)